fannyaupair.blogg.se

Hej på er! 

 

Tänkte bara kika in här och berätta att jag mår bra! 

För er som inte vet, så har vi haft det största ovädret någonsin i historien (för houston) så det har alltså varit kaos här. Jag tänkte ta och skriva lite här om vad som faktiskt hände. Det läskigast jag någonsin varit med om, och aldrig vill uppleva igen. Men samtidigt så glad att vi klarade oss så bra som vi gjorde.

 

Det börjades i måndags kväll när jag, Michelle och Ida var på bio. Vi hörde massor av konstiga ljud under filmen, men trodde såklart att det var till filmen då det var en skräckfilm. Men vi kommer ut, och ser hur alla människor står samlade och bara kollar upp mot himlen och jag hör killen framför mig säga till sin kompis "I just read it's a tornado warning coming up" 

Vi går ut, och ser att himlen är alldeles vit. Svårt att förklara, men det var alltså tusen tals blixtrar i ett som bara pågick hela tiden. Det var helt galet. Regnet öste ner som något jag aldrig sett förr, det blåstev hårt och det enda jag kunde tänka var att jag verkligen inte kör hem i detta väder. 

 

Vi har ju  något här som kallas Flash flood warnings, alltså om vädret är för dåligt och man inte ska vistas ute så får man en varning på telefon om detta med ett hemskt alarm. Det stod att man inte skulle vara ute tills klockan 23.40 (första). Så vi tänkte att vi sitter på bion och väntar tills dess. Alla människor började att stressa upp sig, var oroliga och kollade på nyheterna vad som skedde. Vi smsade sedan med våra värdfamiljer och alla sa det samma, vi skulle stanna där vi var och inte röra oss tills det blev bättre. Först då började vi förstå vad som verkligen höll på att ske, det var alltså så mycket regn att det var floder på vägarna. Dessutom var det inga små floder utan flera meter djupa, vägarna syntes inte och broar hade gått sönder. Massor av bilar som stog i floderna och var fast. Det var dessutom tornado, så det var förstörda hus och träd som låg över alla vägar. Det gick helt enkelt inte att ta sig någonstans, och downtown (dit vi skulle) var ännu värre. 

 

 

Så vi bestämde oss, vi rör oss inte en meter. Vi gick och la oss i bilen för att försöka sova. Men det vart ju inget direkt av med det. Jag var så sjukt rädd, normalt sett så älskar jag åska. Men inte nu, det var sånt oväder och blåste så kraftigt att jag bara satt och skakade som ett asplöv. När dom sedan började prata om att stormen var lika stark som tsunamin i thailand, det var nog då jag kände "det är kört" Jag var så otroligt rädd. Sov inte en blund. Men tillslut, vid 6 på morgonen så slutade det regna. Vi tänkte då att vi börjar köra tillbaka, och hoppas att vattnet lagt sig. Sagt och gjort, men nej vi fick tvärnita det första vi gjorde när vi kom ut på bilvägen. Det var floder överallt. Man kom ingenstans, alla bilar tvärnitade och vissa låg tyvär i vattnet redan. Jag vände om direkt och kom till ett hotell. Vi gick in där och satte oss, kollade mer på nyheterna, fick kaffe och dom fixade frukost till oss medans vi bara satt och väntade. Den här väntan var hemskt. Man visste liksom inte vad man hade och vänta sig. Det kunde bli värre eller det kunde lätta. Det enda jag hade i huvudet var the day after tomorrow filmen, där vattnet bara drar in över hela staden. Skrämmer säkert upp mig själv, jag vet. Men det var så stormigt i vattnet av det vi såg att jag blev så rädd. 

 

 

Men tillslut, vid 9-10 på morgonen ringde min värdpappa och såg att vissa vägar hade lättat, vattnet hade försvunnit så det fanns en väg hem som fungerade. Vi åkte i myrtakt, men vi kom hem! Så otroligt lättade att vi kunde stänga in sig i ett hus. Men det var hemskt att åka tillbaka och se vägarna som var översvämmade, alla bilar som låg huller om buller och upp och ner, människor som stod på bilarna för att inte hamna i vattnet, broar som gått sönder och alla områden som bara var täckt med så mycket vatten. 

 

Men vi var i säkerhet. sedan sakta men säkert började vattnet sjunka undan på många ställen. Vi hade dock en till storm i natt där fler vägar vart till floder men inte alls lika illa som i måndags natt. Nu har det mesta vattnet försvunnit runt downtown också. Håller bara tummarna på att ingenting sker nu i fortsättningen. Min fina stad. 

 

Så, detta är då en anledning till mitt lilla blogguppehåll. Inlägg om helgen kommer så fort jag är lite piggare. Jag sov alltså ingenting i måndags natt, gick inte och lag mig när jag kom hem för det kändes dumt. Jobbade eftermiddagen, och kunde knappt sova på kvällen för att jag hörde stormen igen och blev rädd. Så jag har gått runt som en zombie idag. Dags att försöka sova lite. Men nu vet ni att jag mår bra, allt gick faktiskt väldigt bra för oss och det var ju en himla tur att vi hade varandra ♥