fannyaupair.blogg.se

Ansökningsprocessen

Hej! Jag ramlande in på din blogg för några månader sen då jag började fundera på att åka som aupair till USA. Tycker att du verkar ha hamnat i en så himla mysig familj! Jag tar studenten nu i vår och funderar på att åka någon gång efter det. Hur som helst tänkte jag ställa några frågor till dig! Till att börja med, hur fungerade hela ansökningsprocessen och matchningsprocessen för dig? Var det enkelt och smidigt eller strulade det mycket? Och vad har du tyckt om sts under hela din resa, har dom liksom hållit vad dom lovat? Och när man börjar på sin ansökan och man börjar matchas med olika familjer, kan man
fortfarande 'dra sig ur' då om man inte riktigt känner att man längre vill åka? Jag känner att om jag
matchas med en familj jag gillar så blir man nog mer säker på att man vill åka, om du förstår hur jag menar! Till sist undrar jag bara om du är nöjd med din tid som aupair generellt sett, och om du skulle rekommendera andra att åka? Tack på förhand och hoppas att du får en fortsatt grym tid som aupair! 
 
Hejsan! 

Vad roligt att du har hittat till min blogg! 
Måste börja med att säga - tveka inte, åk! Det är mitt bästa tips till alla som funderar. Går man redan i tankarna att åka, så vill en del av en själv redan åka och då ska man bara ta chansen! Självklart ska man vara beredd på att det kommer att komma hemlängtan och upp/nedgångar men man får också uppleva ett nytt land, nya städer och ett helt nytt liv. Det är helt obetalbart! 
Ansökningsprocessen fungerar så att man lägger upp hela sin profil på Aupair room (som det heter genom STS) där det är allt ifrån vart du bor till arbetslivserfarenhet. Var noga med att lägga timmar på din ansökan, det ska ta tid och det ska vara nogrannt gjord. På så sätt blir det även lättare att hitta din perfekta familj då du nogrannt svarat ärligt och lagt ner tid på din ansökan. 
Jag måste även erkänna att ansökningsprocessen är det jobbigaste med hela aupair resan. Den tar sådan fruktansvärd lång tid och man vet ingenting om vad som väntar. Det är alltifrån alla intyg som ska fixas till att spela in videon som din värdfamilj kan kika på. 
Man gör det steg efter steg, och kan alltid pausa i några dagar och fortsätta sedan. När du är klar med dina uppgifter och har publicerat hela din ansökan/profil så går även din organisation igenom den så att allt är korrekt. Sedan skickas du till USA och där går även organisationen där igenom din ansökan också. 
 
 
 
Så fort du är godkänd så får du ett mail om att du är tillgänglig för andra familjer att hitta dig. 
Det är nu det roliga börjar (och nagelbitandet)! Det är nu man går och väntar på alla mail, mail om att familjer har hittat dig och att du har fått en matchning. Så fort du fått en matchning så kommer familjen skriva till dig (eller så kontaktar du dom) så att ni kan få in en skype dejt. Därefter gäller det att vara beredd med dina frågor du har till familjen och berätta mycket om dig själv. Första skype samtalen är alltid dom värsta. Det är alltid jätte nervöst, men man kommer över den tröskeln så småningom. Det är här dom första prövningarna börjar inför ditt år. Att våga prata engelska, ta för sig, förklara varför dom just ska ha dig och känna med hjärtat vad som passar bäst. 
 
 
Min ansökningsprocess och matchningsprocess var väldigt enkel. Även om det tar tid så är det inget strul, det är bara att man måste vara beredd att lägga massor av timmar på det. Jag upplevde inga problem alls, och hade jag några funderingar så ringde eller mailade jag alltid till STS och fick snabba svar. Man har alltid tusen frågor under matchningsprocessen och dom svarar mer än gärna på dina frågor - det är det dom är till för! Så våga fråga! 

STS har absolut hållit vad dom har lovat. Dom har alltid svarat på mina frågor, skickat med manualer med steg för steg med allt jag ska göra och jag har fått allting jag har behövt genom dom. Jag rekommenderar absolut att åka med dom och har absolut ingenting negativt att säga om dom!

Ja, man kan alltid välja att inte åka, man kan alltid ändra sig. Det enda som är då, är att anmälningsavgiften som man betalar på cirka 950 kronor inte betalas tillbaka. Men jag tycker ändå att det är en väldigt bra deal. Dom lägger ändå ner väldigt mycket själ i dig innan du åker, och med intervjuer, hela ansökningsprocessen och allt runt omkring. Så jag tycker inte alls det är så farligt, om man nu väljer att inte åka iallafall. Resten av avgiften betalas när man har matchat med en familj. 
 
 

Jag rekommenderar absolut ALLA att åka. Även om mitt år inte är slut än, så vet jag att det har kommer ha varit det bästa året i mitt liv. Man utvecklas så mycket i det inre. Allt är även till det positiva, man blir tvungen att ta plats, att söka rätt på vänner i sin nya stad, att lära sig allting om USA och hur allt fungerar och utan att man faktiskt märker det själv, så utvecklas man hela tiden. Du kommer absolut aldrig att ångra att du åkte som aupair, så ta steget och åk på din livsresa! 
 
 
Hoppas att mitt svar fick dig mer övertygad att ta steget!
Kramar
 


« Tidigare inlägg Nyare inlägg »