fannyaupair.blogg.se

Hejdå-möten blir bara fler och fler nu förtiden. Många säger att vi aupairer måste vara bäst på att lära oss säga hejdå till människor, med tanke på hur många nya människor vi möter under ett år och hur många vi också säger hejdå till efter årets slut. Men vänjer man sig någonsin? Jag tror inte det. Det är fortfarande lika jobbigt. Igår kväll slutade det med efter massa kramar att Claudio sa "No, I can't do this. I'm just gonna leave, okay?" Haha. Det är ungefär så det är, man orkar liksom inte. Det kommer nog alltid vara jobbigt, men det betyder ju också vad många nya människor jag har i mitt liv just nu sedan förra året som betyder något för mig.

 

Man ser verkligen vilka personer där hemma som man är viktig för. Det är otroligt lärorikt måste jag säga. Vissa personer som man redan var nära, är så otroligt mycket närmare nu. Medans vissa är också lite längre bort. Det är väl bara livet så att säga. Som Selma sa till mig igår "Some people you meet in your life is just meant  to passing through and some people you meet just stay in your life forever" Det kändes så självklart när hon sa det. Så klok den där tjejen :) 

 

 

Blir mycket hejdå-snack i bloggen nu förtiden, känns som det är vad mitt liv här nu går ut på, och att planera min egen hemgång. Men den förtränger vi för det mesta, och lägger energin på att leva  här och nu förtillfället. 

Så sedan sist vad har jag gjort? 

 

I torsdags så mötte jag upp Marie och vi gick till Museum of fine arts. Det var skoj! Dom har fri entré varje torsdag, så vad gör fattiga aupairer när dom är fattigare än vanligt? ;) Jo, går på gratis event såklart. Hade fruktansvärt kul åt alla tavlor där, ni vet när det ser ut som människan på tavlan tittar på dig oavsett vilken sida av tavlan du står? Jag var helt fascinerad! Sedan är det så tyst på museum vilket gör allt lite svårare att vara tyst. Dom måste tyckt vi var super jobbiga! Men bilder från det kommer när jag fått dom från Marie. Tog en frappe på Minutti efter det och bara pratade. 

 

På fredagen så kom hela släkten hit och vi hade middag tillsammans. Super trevligt att få träffa alla. Sedan mot kvällningen kom Marie hit och vi umgicks över några glas vin, och träffade sedan några härliga tjejer på Celtic. Lördagen vart allt väldigt tokigt, alla planer var ändrade och det slutade mer med att jag bara tog det lugnt hemma tills Marie och Ronja kom hit. Vi hade lite karaoke härhemma (hur kul?!) och sedan gick vi ut i Midtown. En riktigt rolig kväll tillsammans. På förmiddagen åkte vi för en brunch på 59 diner. 

Åkte hem, bytte om och fixade lite sedan mötte jag Selma på Barnaby's. Senare under kvällen mötte även Claudio upp oss för ett sista häng. Satt på Starbucks och bara pratade tills alla var tvungna att åka hemåt. 

 

Mormor och systern är här nu, men åker hem vid lunch. Så just nu har dom övertagit Lexi som vanligt ;) Men jag får det ju väldigt lugnt. Precis ätit frukost och städat iordning lite, ska ta och söka lite fler jobb nu. Så man snart kan få någonting att göra till hösten. Ikväll väntar ett pass på gymmet igen, har verkligen kommit in i det igen. Nu längtar jag dit istället! Precis som det ska vara :)