It's not a goodbye
Hejåhå, här sitter jag och lyssnar på humörtoppen på Spotify för att komma lite i stämning inför min resa som är i morgon.
Just nu är jag bara väldigt.... tom. Så otroligt blandade känslor, ska göra en jätte rolig resa imorgon men idag var även sista kvällen(!) med min Isabella. Det är helt sjukt. Man visste att dagen skulle komma någon gång, men man är aldrig redo. Jag hatar verkligen hejdå. Det är det värsta med aupair livet, när året börjar lida mot sitt slut och det är massor av hejdå. Speciellt om dom flesta lämnar innan en själv. Men det betyder ju också att man verkligen har träffat vänner för livet. Jag är så himla glad för det! Men just nu, bara otroligt ledsen.
Men som rubriken, det är inget hejdå. Det är ett "vi ses sen". Vi har ju vår roadtrip att se framemot som börjar i Stockholm och sedan genom europa. Men, det är nästa sommar och nästa sommar känns otroligt långt bort. Sedan är det ju också så, att så otroligt mycket kan hända på ett år. Vi vet inte vad vi alla gör vid den tidpunkten, men ses ska vi göra!
Jag önskar att alla mina vänner här kunde stanna en dag längre än mig, så jag slapp vara den som stannar kvar. Haha! Nog för att man verkligen älskar livet här, men det är inte detsamma utan sina närmsta vänner. Jag och Isabella är ju fruktansvärt nära varandra. Det är den personen som jag har spenderat mer än halva tiden med här, nästan jämt. Den personen jag gjort dom flesta resor med och upplevt mest med. Den personen jag alltid har smsat först när jag haft noll planer, och även om vi inte gjort något äventyr varje dag så har vi alltid träffats upp för en kaffe, drink, promenad eller vad som helst. Så, såklart det svider när hon åker hem.
Det är en helt annan sak med hejdå hemifrån, man vet att man kommer hem igen. Man vet att man ses om ett år, ett år är länge. Men man vet att man kommer tillbaks, och dom som är riktiga vänner så har ingenting förändrats. Men här, klart man ska försöka ses igen. Men det är inte samma garanti.
På tal om hemgång, nu när alla lämnar så börjar man inse hur lite tid man faktiskt har kvar. För mig är det endast 7 veckor kvar. Det är ingenting! Hur kunde ett år helt plötsligt bli 7 veckor!? Helt knäppt vad tiden springer iväg. Så mycket som jag saknar mina därhemma så är det samtidigt skrämmande att åka hem. Hem till "livet" igen.
Men nog om det, till lite gladare nyheter!
Imorgon åker jag och Michelle till San fransisco! Det ska bli så otroligt kul. Vi ska se massor, gå på konsert och bara ha det så himla bra. En liten mini semester med min pärla! Ser verkligen fram emot det! Så imorgon klockan 10 på morgonen flyger vi till Cali och nu gäller det tydligen att klä sig varmt (!?) Bara 17-18 grader när jag kollade senast. Och för att jämföra med Texas 35 grader så är det faktiskt riktigt kallt. (Ni skulle förstå om ni var här;))
Veckan har spenderats med Isabella 24/7 såklart! Hon bodde här måndag till onsdag, så hon var med mig på jobbet och vi hade otroligt roliga dagar med lillskruttan. Playdates, massa bus och idag har vi hängt vid poolen hos min värdmammas bror. Underbart!
Kvällarna har vi gjort lite efter Isabellas önskemål. Middag på salata, mexikansk mat, starbucks och bio.
En jätte skön vecka! Men nu är det dags att sova så jag orkar upp imorgon bitti, hoppas ni alla får en fin helg!
Kram på er ♥
Trackback
