Beslutsångest
Den här veckan har varit väldigt förvirrande med jobb den här veckan. Väntar ju fortfarande på min lilla tös som ska komma hem. Så än så länge har det fortfarande varit väldigt mycket bebisgos. Han är så otroligt mysig, när han sover. Haha, skämtosido. Men det ända han egentligen gör hans vakna tid är ju att äta, så det är ju ganska mycket mysigare när han ligger och sover i min famn. Min värdpappa kom ner en sväng ena dagen
- Är han jobbig? Gråter han mycket eller så?
- Nej, men han är faktiskt väldigt tyst och lugn nu
Så ser man världens leende som dyker upp, och sedan somnade han om igen. Otroligt gulligt. Han kanske redan förstår svenska, vem vet ;)
Men iallafall, så har jag kunnat skypa otroligt mycket denna veckan, och även sökt lite jobb. Det är jätte konstigt. Man är här, i sin egna lilla bubbla. Med inga räkningar, inget jobb att direkt åka iväg till utan tar dagen som det kommer med min lilla tjej och vad för äventyr vi tar oss ut på. Så ska man tillbaka till verkligheten, och dessutom veta vad man vill göra när man kommer hem. Det är så förvirrande. Sa innan jag kom hit att under mitt år här ska jag komma på vad jag vill göra med mitt liv när jag kommer hem, men icke sa nicke. Fortfarande lika förvirrad, har säkert sökt 20 olika utbildningar, kollat på utlandsstudier, nya aupair jobb, alla möjliga jobb i min stad. Så man kan säga att jag just nu håller alla dörrar öppna. Ändrar mina planer varje dag. Just nu skulle jag faktiskt bara vilja komma hem i september, flytta in i en lägenhet och ha ett timjobb någonstans så jag sedan kan dra iväg några månader nästa år för att resa och sedan skaffa något stabilt jobb eller plugg och stanna kvar. Men, vem vet. Här ändras planerna hela tiden. Det enda som är riktigt säkert är väl att jag kommer att vara i sverige den 25 september så får vi se hur länge jag stannar helt enkelt. Man är i en så otroligt konstig sits när man är i slutet på sitt år, man saknar sina vänner och familj hemma något fruktansvärt samtidigt som man absolut inte vill lämna. Livet här är ju helt fantastiskt! Alla är så sociala och trevliga, du träffar människor som är i samma situation som du och bara älskar att träffa nya människor och hitta på saker dagligen. I sverige är man ju inte riktigt så. Klart man har otroligt roligt med sin familj och vänner hemma, men det är ju ett helt annat liv. Men så otroligt glad att jag fått uppleva detta och fortfarande har ett tag kvar.
Verkligheten kommer verkligen ikapp mig nu, när så många aupairer snart lämnar. Alla börjar tänka på vad man ska göra sen. Många har sina planer, så sitter man själv som ett frågetecken. Tiden får helt utvisa vad som händer. Det skulle ju inte bli något djupt inlägg det här. Men det jag skulle komma fram till var ändå att vi idag haft en goodbye-fika på starbucks för fina Amanda som lämnar oss inom två veckor.
Kommer nog aldrig vänja mig vid att säga hejdå till människor, det är så otroligt tråkigt. Men som tur är så är ju Amanda svensk, så vi kommer ju gatanterat att ses igen, vilket känns otroligt skönt Då blir det inte ett lika jobbigt hejdå. Vi hade en super trevlig kväll. Det var längesedan alla samlades på starbucks, så det var kul att få träffa alla igen.
Fredrica och jag möttes upp igårkväll för massa tjejsnack och bara njuta av vädret. Tur var väl det! Man lär verkligen passa på nu i Houston! Rätt som det är så vräker regnet ner, haglar och blir världens storm. Vilket det gjort nästan hela dagen idag så, som vi svenskar är så fort solen är framme springer vi ut ;) Så det vart ett besök på 59 diner och sedan till the perfect spot för lite mer snack och chill i solen. En helt perfekt kväll!
Trackback
